Idag, ons 25 augusti skriver föreningens ordförande Balder Jonsson på SvD Debatt att Alliansen måste ha ett gemen­samt invandringspolitiskt manifest för att vara ett trovärdigt regerings­alternativ 2018. Utan konkreta svar på hur man ska hantera den politiska fråga som oroar väljarna mest är Alliansen dödsdömd.
Vi ser det i mätning efter mätning: invand­ring och integration prioriteras högt hos väljarna och Sverige­demokraterna ligger på ett opinionsstöd som närmar sig 20 procent. Situa­tionen är akut, och om Alliansen inte en gång för alla tar migrationspolitiken vid hornen och enar de fyra borgerliga partierna kring en ny och mer restriktiv invandringspolitik så kommer möjligheterna att bedriva framtida borgerlig politik i Rosenbad att vara obefintliga.
Enligt en ny undersökning från Demoskop ansåg befolkningen att invandringen är det största samhällsproblemet tätt följt av integrationen på andra plats. När Demoskop undersökte folkopinionen ­ansåg hela 58 procent att invandringen till Sverige är för stor, vilket kan jämföras med 8 procent som ansåg att den var för liten. Om Alliansen inte kan leverera svar på den fråga som oroar väljarna mest lär väljarstödet för SD fortsätta att öka.
Stefan Löfven vann inte valet 2014. Han blev statsminister, men en enkel granskning av valresultatet visar att Socialdemokraterna endast ökade med 0,35 procentenheter. Det var Fredrik Reinfeldt som förlorade, och Jimmie Åkesson som vann. Svensk politik har genomgått ett paradigmskifte, och vår oro är att alliansen inte förmår att följa med i utvecklingen.
Alliansen måste se till att slopa SD:s monopol på en alternativ invandringspolitik. Vi ser tre utgångspunkter för en modern borgerlig invandrings­politisk överenskommelse.
För det första är antalet beviljade uppehålls­tillstånd ohållbart högt. Fler och fler uppehållstillstånd bevil­jas varje år de senaste fem åren, och 2014 uppgick antalet beviljade uppehållstillstånd enligt Migrationsverket till hela 110 000, varav 78 000 berodde på flykting- och anhöriginvandrare. Vi måste konstatera att dagens invandring är för omfattande och behöver minskas om välfärdsstaten ska ha en chans att klara sina åtaganden och om de nyanlända ska kunna komma in i det svenska samhället på ett bra sätt.
För det andra är språktest som krav för medborgarskap något som vid flera tillfällen föreslagits av allians­partier och redan är gällande lag i flertalet europeiska länder men som aldrig har prövats i Sverige. Att behärska det svenska språket är en förutsättning för att komma in på arbetsmarknaden och i samhället i stort, men med dagens hårt segregerade förorter riskerar de sociala incitamenten att lära sig språket att försvinna.
För det tredje utgör anhöriginvandringen en påtagligt stor del av den totala invandringen. Enligt Migrationsverket kom 42 000 anhöriginvandrare till Sverige under förra året och i år beräknar myndigheten att antalet lär öka till cirka 59 000 personer. Det måste skapas ett tydligt försörjningskrav för de personer som vill ta sina anhöriga till Sverige. Önskar man ta sina anhöriga till Sverige är det också rimligt att man har möjlighet att försörja dem.
Dessa tre utgångspunkter vore en rimlig början för en ny borgerlig invandringspolitik. Vi ser för­siktiga steg i rätt riktning: Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har lagt förslag för en mer restrik­tiv politik. Men det räcker inte. Utan ett gemen­samt invandringspolitiskt manifest kommer Alliansen inte att vara ett trovärdigt regerings­alternativ 2018, eftersom att de då kommer att ­sakna konkreta svar på hur man ska hantera den politiska fråga som oroar väljarna mest.
De senaste opinionsundersökningarna som under­sökt partisympatier visar med all önskvärd tydlighet att decemberöverenskommelsen är en självmordspakt för alla inblandade. Alliansen kan inte ignorera väljarnas tydliga viljeyttring i den ­fråga de ser som viktigast. Det är lång tid kvar till nästa val, men att skapa politik tar tid. Därför måste alliansen börja arbetet redan nu, och enskilda borgerliga partiledare måste sluta skicka förvirrade signaler om att dagens invandringspolitik är hållbar, därför att det är den inte.
”Förändra er eller dö”, sade Fredrik Reinfeldt en gång till sina partifunktionärer. Vi instämmer. Politiker som kör fast i samma hjulspår och vägrar ­anpassa sig efter utvecklingen får sällan förnyat förtroende. Problemet var att Fredrik Reinfeldt inte levde som han lärde, och han förlorade.
Balder Jonsson
Artikeln kan läsas på SvD Debatt.

Categories:

Tags:

Comments are closed