Föreningen Heimdal inbjuder till reccemottagning!
Den 6 september klockan 18:00 går Heimdals reccemottagning av stapeln. Alla nyfikna och intresserade reccar är välkomna till vår gemytliga föreningslokal Grottan på S:t Larsgatan 10 för champagne (kall, torr och gratis) och snittar. Dessutom finns möjlighet att för halva priset lösa biljett till föreningens traditionella kräftskiva den 15 september.
Direkt därpå följer sedan terminens första talarkväll, då vi får besök av Johan Westerholm som talar på temat ”Slutspurt inför valet”. Mer information om det finns här: https://www.facebook.com/events/1939611032763472/
Tid: 18:00 – 19:00
Plats: S:t Larsgatan 10 ”Grottan”
Vilka är vi?
Föreningen Heimdal grundades år 1891 i Uppsala och är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening. Föreningen är öppen för alla borgerliga studenter, såväl konservativa som liberala.
För många blir Föreningen Heimdal en självklar del av studentlivet i Uppsala; en plats där det ges möjlighet att diskutera politik, bildning och ideologi utan att fästa sig vid en särskild partipolitisk fåra. Inte minst är föreningen ett forum för åsiktsutbyte och förmedling av studenttraditioner. Föreningen har genom historien också för många medlemmar varit en väg in i riks- och lokalpolitiken.
Föreningen verkar enligt dess stadgar för främjandet av en reformvänlig konservatism. Föreningens motto ”Tradere et resistere” – föra vidare och stå emot – syftar till att en god politik såväl förvaltar som utvecklar, men också ifrågasätter och gör motstånd mot slentrianmässig och osund radikalitet.
Mer information om föreningen Heimdal och kommande verksamhetsår finns på vår hemsida http://heimdal.nu/
Varmt välkomna!
Med vänlig hälsning Styrelsen 128:e verksamhetsåret
Kategori: Information
Valdebatt M vs. S vs. SD
Tisdag den 4 september klockan 18.30 möts de tre stora partierna hos Föreningen Heimdal på S:t Larsgatan 10 för att debattera Sveriges och Uppsalas framtid.
Moderaterna företräds av Marta Obminska, Socialdemokraterna av Johan Sundman, och Sverigedemokraterna av Simon Alm. Moderator är Stig-Björn Ljunggren.
Debatten är öppen för alla, och det är gratis inträde.
Varmt välkomna!
Nu är höstens talarprogram fastställt med nya intressanta talare.
Tid: torsdagar kl. 19.30, om inte annan tid angetts.
Plats: Föreningens lokal ”Grottan” på S:t Larsgatan 10.
4/9 – Valdebatt – M vs. S vs. SD
6/9 – Johan Westerholm – Slutspurt inför valet
13/9 – Henrik Jönsson – Valanalys och kommentar
20/9 – Mikael Odenberg – Valet – Vad händer nu?
27/9 – Aleksandra Boscanin – Moderaternas misstag och möjligheter
4/10 – Fredrik Haage – Sverige till 2020 – höger eller vänster om?
11/10 – Balder Jonsson – Carl Schmitt och det politiska tillståndet, en historisk överblick
18/10 – Johan Ingerö – Vad hände egentligen i valet?
25/10 – Rebecca Weidmo Uvell – Den utomparlamentariska makten – och hur vi krossar den
1/11 – Pontus Westerholm – Om Sabelfäktning, från slagfältet till OS-arenan
8/11 – Nike Örbrink – Den feministiska, postmoderna revolutionen som ett hot mot kvinnan och samhället
15/11 – Alexander Bard – Digital Revolution – Ett Paradigmskifte
22/11 – Erik Leijonmarck – Till den restriktiva svenska narkotikapolitikens försvar
29/11 – Jörgen Huitfeldt – Rubrik ej fastställd
6/12 – General Sverker Göranson – En exposé av vårt militära försvar och dess omvärld
Mer information publiceras löpande här och på Facebook.
Föreningen Heimdal har utdelat 2018 års Gunnar Heckscher-stipendium till Paulina Neuding.
Motiveringen lyder:
”Paulina Neuding tilldelas Gunnar Heckschers stipendium för reformvänlig konservatism för sin insats som skribent och redaktör. Paulina Neuding har gjort en ovärderlig insats för att höja kvaliteten på det offentliga samtalet i Sverige. Inte minst i sin insats för att lyfta frågan om social oro på bibliotek har hon gjort en gärning för att sätta verklighetens problem i fokus. Genom sitt arbete har hon därutöver försvarat allas rätt till trygghet och bildning.”
Stipendiet delas ut under föreningens Midvinterblot som i år hölls på Stockholms nation den 17 februari.
Svaren som inte kom med
Nyligen publicerades ett reportage om föreningen Heimdal på Svenska Dagbladets kultursidor. Reportaget ger en vinklad och snedvriden bild av föreningens verksamhet, och av vad föreningens centrala medlemmar tycker i aktuella frågor. Tidningen ställde frågor till Heimdals ordförande, vilka besvarades utförligt. De svar som tidningens representant fick strider mot den bild av föreningen som tidningen verkar vilja sätta. Kanske var det därför som de inte togs med i reportaget. För att tydliggöra ordförandens uppfattning i frågorna och ge en korrekt bild av föreningen Heimdal, publiceras nedan frågorna och svaren, oavkortat.
**************************************************************************************************
Fråga: Du sa något intressant där, när jag var på väg hem, angående varför konservatismen har en stark ställning nu. Något om att det är en effekt av hur verkligheten ser ut? Skulle du vilja upprepa det här? Jag minns inte ordagrant och spelade ju inte in vad du sa.
Svar: Jag tänkte lite i enlighet med de tankar som förs fram av Adam Davidsson i Tidskriften Heimdal nr 4 2017 (”I kristider blir alla konservativa”) och av Fredrik Haage i Smålandsposten 15/11-2017 (”Konservatismens eländiga seger”).
Fråga: Hur många medlemmar har ni?
Svar: Knappt 200.
Fråga: Har medlemsantalet ökat eller minskat de senaste fem åren?
Svar: Medlemsantalet har under perioden varit ganska stabilt.
Fråga: Hur länge har ni hållit till i ”Grottan”?
Svar: Sedan 1965.
Fråga: Jag vet att ni inte är partianknutna, men vilka partier skulle du säga är de vanligaste som medlemmar sympatiserar med?
Svar: Det går förstås inte att ge ett exakt svar på den frågan, men jag skulle gissa att det vanligaste är att medlemmar sympatiserar med Kristdemokraterna, och det näst vanligaste är att de sympatiserar med Moderaterna.
Fråga: Flera i Heimdal uppskattar SD. Är invandringskritik något som hänger samman med konservatism 2018? Dvs att migration är en sådan sak som motverkar möjligheterna att upprätthålla det samhälle man önskar sig som konservativ? Eller är det tvärtom – att den ökande migrationen gjort att fler stärkts i sin konservatism?
Svar: Konservatism som politisk ideologi har existerat i många olika samhällen och i olika tider. Som J.Z. Muller (Conservatism, 1997, sid. 3) påpekar har konservativa vid olika tillfällen och i olika länder försvarat många olika ömsesidigt motstridiga politiska linjer och system, som kungamakt, konstitutionell monarki, adelsprivilegier, representativ demokrati, presidentiell diktatur; höga tullar och frihandel; internationalism och nationalism; centralism och federalism, och så vidare.
Vad vissa konservativa försvarat i vissa tider och länder, har alltså andra konservativa i andra länder och tider tagit avstånd från.
Svaret på frågan är därför inte självklart, och kloka människor kan säkert vara oense om hur frågan bäst bör besvaras. Men om man ska analysera konservatismen i Sverige 2018 kan måhända Muller (sid. 4) skina ljus över frågan. Han menar att det oavsett dessa åsiktsskillnader finns en gemensam nämnare, en röd tråd som enar olika konservativa rörelser genom tid och rum. Muller hänvisar till Huntingtons artikel ”Conservatism as an ideology” (1957), i vilken Huntington menar att konservatismen bäst förstås inte som som en ideologi vars roll är att försvara vissa specifika institutioner, utan i stället bäst förstås som en positionell ideologi. Det vill säga, snarare än att konservatismen representerar ett självbelåtet och slappt försvar för status quo, uppstår ideologisk konservatism som en reaktion till följd av en ”oro över att värdefulla institutioner hotas av samtida utvecklingar eller reformer.”
Att migrationspolitiken numera är en av de viktigaste politiska frågorna när man frågar väljarna torde bero på att många väljare är missnöjda med effekterna av migrationen. Det är nog inte omöjligt att man kan beskriva processen som något som uppfattas som en ”oro över att värdefulla institutioner hotas av samtida utvecklingar eller reformer.”, vilket i sin tur leder till ett uppsving för konservatismen.
Frågan är därför möjligtvis felställd: snarare än att invandringskritik är något som per definition hör samman med konservatism för att ökad migration ”motverkar möjligheterna att upprätthålla det samhälle man önskar sig som konservativ” (vilket det nu är), eller att den ökande migrationen gjort att fler stärkts i sin konservatism, menar Muller via Huntington att reformer eller processer som uppfattas riskera värdefulla institutioner driver fram en konservativ reaktion. Det är en analysmodell som kan tänkas förklara utvecklingen för konservatismen i Sverige 2018, där vi under de senaste åren gått från en syn på konservatismen som en mer eller mindre död ideologi, till ett läge där tre av åtta riksdagspartiers ungdomsförbund på ett eller annat vis kallar sig konservativa.
Som Muller påpekar är det dock alltid svårt att finna ett entydigt svar på vad konservatism egentligen är. Det gäller nog även om man talar om en bestämd tid eller plats. Ett bra exempel på detta är Thomas Engströms essä ”Om konservatismen som motgift till insulär perfektionism” (2017), som snarare drar i motsatt riktning i migrationsfrågan.
Fråga: Har Heimdal några målsättningar? Alltså, vad föreningen önskar uträtta för sina medlemmar.
Svar: Föreningens viktigaste målsättning är folkbildning. Det är en uppgift som var central för Heimdal också vid föreningens grundande. Det viktigaste verktyget för denna folkbildning är de föredrag med inbjudna talare som Heimdal håller på torsdagar. Heimdals viktigaste verksamhet är alltså inte riktad mot medlemmarna, utan mot allmänheten.
Vad gäller den mer medlemsinriktade verksamheten kan man beskriva det som att fokus dels är social samvaro, och dels att skapa en miljö där politiska och ideologiska frågor kan få utrymme. Det senare kan ske genom umgänge, men också genom sådant som studiecirklar, seminarier och liknande.
Fråga: Stig-Björn Ljunggren skrev i er tidning om boken ”Svenska konservativa profiler” att han tror sig se en radikalkonservativ våg. Håller du med?
Svar: Det är en väldigt intressant fråga, och svaret beror helt på vad man menar med radikalkonservatism. Dels finns den svenska så kallade radikalkonservatismen, som fick sitt bästa uttryck i Högerpartiets program 1946, som syftade till en socialt ansvarstagande högerpolitik, mer eller mindre ett konservativt försök att matcha socialdemokratin i att bygga välfärdsstaten. ”Radikal” betydde alltså i detta sammanhang det man snarast skulle kalla vänsterradikal, i alla fall vad gäller stödet för en skattefinansierad välfärdstat. Ska man hitta något som kan påminna om detta i Sverige i dag vore det väl snarast i Sverigedemokraternas stöd för välfärdsstaten, där man i ekonomiska frågor försöker positionera sig mellan alliansen och de rödgröna. Men Sverigedemokraternas politiska projekt drivs inte i första hand av frågor om välfärdsstat och socialförsäkringar och liknande, utan av migrationskritik, så svaret på frågan måste nog ändå vara nej.
Den internationellt vanligaste betydelsen av begreppet ”radikalkonservatism” fångas väl av Muller (1997, sid. 27-28). Han menar att radikalkonservatismen har vissa egenskaper gemensamt med den vanliga konservatismen, som uppfattningen att det finns ett behov av institutionell auktoritet och kontinuitet med det förflutna. Men till skillnad från den vanlige konservative menar Muller att den radikalkonservative anser att de processer som utmärker moderniteten har förstört det förflutnas värdefulla arv, och att det därför krävs en radikal eller revolutionär restauration för att återställa det förflutnas förmenta dygder. Sådant är vanliga politiska konservativa knappast intresserade av – tvärt om.
Det är svårt att se några radikalkonservativa tendenser av det här slaget i Sverige 2018. Också i detta fall blir svaret därför nej.
Stig-Björn Ljunggren knyter an till detta slags konservatism när han talar om radikalkonservatismens återkomst, men han målar mycket brett med penseln. När han talar om radikalkonservatism ställer han upp en dikotomi, som närmast kan beskrivas som en politiskt inaktiv livsstilskonservatism eller livsstilsborgerlighet (hur trevligt det är med golf, att naturen är vacker, att man har viktiga vänner, och så vidare), som ställs mot ”radikalkonservatism”. Denna radikalkonservatism är dock inte samma radikalkonservatism som dyker upp hos Muller. Hos Muller är dikotomin radikalkonservatism mot politisk konservatism, medan Ljunggren snarare ställer livsstilskonservatism mot all politiskt aktiv konservatism, alltså inklusive både Mullers radikalkonservatism och vanlig politisk konservatism.
Om man tolkar Ljunggrens ”radikalkonservatism” inte som radikalkonservatism à la Muller utan som en politiskt aktiv konservatism, en konservatism som vill påverka politiken, då kan man nog säga att det finns fog att tala om en återkomst. Men mer korrekt än att tala om radikalkonservatismens återkomst är nog att tala om den politiska konservatismens återkomst. En sådan återkomst kan förstås inkludera rent radikalkonservativa tendenser, men det är svårt att se några relevanta sådana i Sverige 2018. Det vore för övrigt ganska konstigt om sådan skulle börja uppträda igen. Revolutionär radikalkonservatism har inte funnits i nämnvärd omfattning i Sverige på kanske 80 år, och redan på den tiden sågs den som en främmande fågel.
Fråga: Hur ser du på den socialkonservativa trenden, att politiker och debattörer inspireras av Rudolf Kjellén och Theodor Holmberg och andra besläktade tänkare?
Svar: Det är nog egentligen vanligare att debattörer refererar till Kjellén och Holmberg än att de faktiskt läser dem och inspireras av deras politiska tänkande. En central tanke hos exempelvis Kjellén är ”Staten som livsform” (vilket också var namnet på ett av hans verk), vilket mig veterligen ingen svensk politiker eller tänkare eller tyckare refererat till eller resonerat kring på jag vet inte hur länge. Det är uppenbarligen ett perspektiv som helt saknar relevans och klangbotten i den samtida svenska debatten.
Jag tror att referenser till dessa tänkare ofta antingen handlar om Sverigedemokrater som vill finna historiska hållpunkter att knyta sin ideologi till, och kunna differentiera sig från den mer välfärdsstatskritiska anglosaxiska konservatismen. Alternativt socialdemokrater som genom att hänvisa till sådana som Kjellén (upphovsmannen till begreppet ”folkhemmet”) kan resonera kring den mer restriktiva migrationspolitiken, i enlighet med den tanke som Gunnar Myrdal uttryckte redan på sin tid, den att välfärdsstaten är ett nationellt projekt.
Fråga: Många talar om Heimdal som en frizon, där man kan sitta i baren och prata fritt utan att någon säger att man tycker fel. Att det är högt i tak och att man kan pröva rätt extrema åsikter på sina samtalspartners. Vad är din bild?
Svar: Att man kan sitta på Heimdal och tycka saker utan att få ordentliga mothugg när folk tycker att man har fel tycker jag är helt fel bild. Min erfarenhet är snarare den motsatta. Heimdal är inte en förening där man inte ska bli ifrågasatt – förutsättningen för ett politiskt samtal i den akademiska traditionen är att argumenten väger tyngre än åsikterna.
Att man däremot skulle uttrycka extrema åsikter är inte min bild. Vilka åsikter menar du mer specifikt?
OBS LÖRDAGSFÖREDRAG!
Lördagen den 2:a december talar Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime på Föreningen Heimdal.
Riksoganisationen GAPF är en förening som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck och grundades 2001. Föreningens namn kommer från Pela Atroshi och Fadime Sahindal, vilka var offer i två mycket uppmärksammade fall av hedersmord i början av 2000-talet. GAFP arbetar både med att hjälpa utsatta personer och med kunskapsspridning om hedersvåld, och är idag ett väletablerat kunskapscenter i frågor rörande hedersrelaterat våld och förtryck.
GAFP kommer tala under rubriken ”Om hedersvåld i Sverige”
Inträde är gratis för föreningens medlemmar och kostar 20kr för övriga.
Föreningen Heimdal anordnar varje vecka föredrag med intressanta talare.
Varmt välkomna!
Med anledning av det annalkande kyrkovalet anordnar Föreningen Heimdal den 8 september en kyrkovalsdebatt för att hjälpa allmänheten och föreningens medlemmar att fördjupa sina kunskaper om de olika partialternativen inför valet.
Representanter från Borgerligt Alternativ, Centerpartiet, Frimodig Kyrka, Sverigedemokraterna samt Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan kommer finnas på plats för att diskutera kyrkovalets viktigaste frågor samt besvara publikens egna frågor
Inträde är gratis för föreningens medlemmar och kostar 20kr för övriga.
Varmt välkomna!
”Statsmannaskap – finns det?” – Föredrag och samtal med professor Claes G. Ryn måndagen den 14 augusti, 18:00 (obs. ingen akademisk kvart). Inträde gratis för medlemmar och endast 50 kronor för icke-medlemmar. Efter föredraget följer som brukligt en sexa.
Claes G. Ryn, född och uppvuxen i Norrköping, är sedan 1971 boende i USA där han från och med 1974 verkar vid The Catholic University of America i Washington D.C., sedan 1978 som professor i statskunskap. Han är också grundare och ordförande för National Humanities Institute och tidigare även ordförande för Academy for Philosophy and Letters samt Philadelphia Society. Hans forskning gäller politiska idéer där han företräder en traditionellt konservativ position i Edmund Burkes anda men med anknytning till den amerikanska humanisten Irving Babbitt. Han har på motsvarande sätt tagit avstånd från neokonservatismen och förbundit den med ett radikalt idéarv från Rousseau. Hans böcker har uppmärksammats stort, inte minst bland intellektuella i Kina där han är hedersprofessor och återkommande föreläsare. Han har också föreläst i bl.a. det tjeckiska parlamentet och i Pentagon och medverkat som skribent i bl.a. The American Conservative och på Svenska Dagbladets ledarsida. Under sin tid i Sverige studerade han vid Uppsala universitet och var verksam i Föreningen Heimdal. Han var även med och grundade det numera avvecklade Konservativt idéforum (KIF).
Menyn till den efterföljande sexan är följande:
Förrätt: Gratinerade kräftor
Huvudrätt: Wallenbergare
Efterrätt: Chokladfondant med hallon & citronmeliss
Anmälan till sexan görs till klubbmastare@heimdal.nu och betalning sker till föreningens bankgiro 739-2723 (SEB).
Priset för sexan är som följer:
300 kr (inklusive 2 öl och 2 snaps)
250 kr (inklusive 1 öl och 1 snaps)
200 kr (alkoholfritt)
Klädkod: Ljus kavaj
Anmälan görs senast 12 augusti.
Varmt välkomna!
Seniorskollegiet
Bäste Senior
Föreningen har äran att anmoda Er till Seniorskollegium å Frimurarlogen i Upsala.
Lördagen den 27 maj 2017, kl: 17 DK.
Meny
Förrätt: Matjesilltårta
Huvudrätt: Helstekt fläskytterfilé med kantarellsås och krämig potatisgratäng.
Efterrätt: Maccoamousse med hallontopping.
Klädsel: Kavaj
Pris: 375kr studerande, 450kr yrkesarbetande.
Man måste vara senior, del av den gamla styrelsen eller den nya styrelsen för seniorskollegiet.
OSA senaste 16 maj till ordforande@heimdal.nu samt inbetalning till bankgiro 739-2723
Allmän information
Införs lördagens årliga Midvinterblot kommer Föreningen Heimdal inte att hålla ett föredrag denna torsdag. Vi återkommer den 2. Mars med Widar Andersson, tidigare riksdagsledamot för socialdemokraterna och nuvarande politisk chefredaktör för Folkbladet, som kommer att tala under parollen ”Socialdemokratins utmaningar i samtiden och framtiden”.